ÄNTLIGEN hemma
Jag som hade planerat en så kort (dock intensiv) och fin liten vecka! Dit på onsdagen, företagsdag, vidare till Chart Hills på kvällen och sen direkt ut och pegga upp på 1an på torsadagsmorgonen, tre snabba varv och sen hem igen. Skitbra! Men tji fick jag!
Ja, eller, det gick ju enligt planen med lyckad företagsdag, 3 ganska fina varv, dock inte så snabba tack vare den stormvind som ihärdigt blåste över banan hela andravarvet (slog T3 på ett korthål som var 152 m, bra slag, pin high... slår den normalt lite över 200 m...) och sen snabbt iväg till flygplatsen.
Och vi var störtnöjda när vi gled in på Gatwick 2,5 h innan avgång och sa att gud vad skönt att vara i god tid för en gång skull; nu hinner vi ju iaf med planet!
MEN, där tog det allt lite stopp kan man säga. Vi hade ju lugnt hunnit med om det nu hade gått något plan. Flighten inställd då en bil krockat med planet!! (Fråga mig inte hur??) Tidigaste ombokningen hem till Köpenhamn på måndag; detta är lördag kväll. Så det blev snack om att de skulle bussa oss över natten till Edinburg (Edinburg! Det ligger ju för f-n i Skottland!) och flyga hem oss därifrån nästa morgon. Den idén fick inget riktigt bejublat respons från oss passagerare... Så där satt vi lagom nöjda och slet vårt hår. Inte ett hotellrum ledigt på 3 timmars radie från London tack vare Wimbledon, Silverstone, Tour de France och Live Earth-galan och nästan inga biljetter hem att köpa för under en halv förmögenhet heller.
Efter mycket om och men kommer vi fram till att vi ska använda våra eurobonuspoäng och ta oss hem med SAS från Heathrow dagen efter. Sagt och gjort, Cicci bokar 14-flighten. Sen var det min tur och då visar det sig att hon fått sista platsen. :-( Nu börjar energin och tålamodet tryta och klockan är dessutom 23 (vi kom dit vid 18). Lyckas dock komma med 18-flyget. Sen var det det där med att sova också. Efter en grundlig genomgång av vilka vi känner i London hamnade vi hos en kompis till migs föräldrar 1,5 h från Gatwick... Men varsin säng!!! Vilken lycka! Tacka gud att man skaffat sig ett kontaktnät världen över efter alla dessa resor man gjort!
Cicci stack sen iväg med hyrbilen tidigt på morgonen, jag fick skjuts av min kompis syster in till centrala London och sen tunnelbana till Heathrow. Så mycket för den smidiga veckan! Kanske en av de krångligaste hemresorna någonsin!
Nu är jag dock hemma och ganska nöjd över att vara ledig i veckan! :-)
Hur gick det i tävlingen då? Jodå, 71, 74, 72 och blev 12a så det var inte fy skam! Formen och självförtroendet håller i sig!
:-)
Johanna
Ja, eller, det gick ju enligt planen med lyckad företagsdag, 3 ganska fina varv, dock inte så snabba tack vare den stormvind som ihärdigt blåste över banan hela andravarvet (slog T3 på ett korthål som var 152 m, bra slag, pin high... slår den normalt lite över 200 m...) och sen snabbt iväg till flygplatsen.
Och vi var störtnöjda när vi gled in på Gatwick 2,5 h innan avgång och sa att gud vad skönt att vara i god tid för en gång skull; nu hinner vi ju iaf med planet!
MEN, där tog det allt lite stopp kan man säga. Vi hade ju lugnt hunnit med om det nu hade gått något plan. Flighten inställd då en bil krockat med planet!! (Fråga mig inte hur??) Tidigaste ombokningen hem till Köpenhamn på måndag; detta är lördag kväll. Så det blev snack om att de skulle bussa oss över natten till Edinburg (Edinburg! Det ligger ju för f-n i Skottland!) och flyga hem oss därifrån nästa morgon. Den idén fick inget riktigt bejublat respons från oss passagerare... Så där satt vi lagom nöjda och slet vårt hår. Inte ett hotellrum ledigt på 3 timmars radie från London tack vare Wimbledon, Silverstone, Tour de France och Live Earth-galan och nästan inga biljetter hem att köpa för under en halv förmögenhet heller.
Efter mycket om och men kommer vi fram till att vi ska använda våra eurobonuspoäng och ta oss hem med SAS från Heathrow dagen efter. Sagt och gjort, Cicci bokar 14-flighten. Sen var det min tur och då visar det sig att hon fått sista platsen. :-( Nu börjar energin och tålamodet tryta och klockan är dessutom 23 (vi kom dit vid 18). Lyckas dock komma med 18-flyget. Sen var det det där med att sova också. Efter en grundlig genomgång av vilka vi känner i London hamnade vi hos en kompis till migs föräldrar 1,5 h från Gatwick... Men varsin säng!!! Vilken lycka! Tacka gud att man skaffat sig ett kontaktnät världen över efter alla dessa resor man gjort!
Cicci stack sen iväg med hyrbilen tidigt på morgonen, jag fick skjuts av min kompis syster in till centrala London och sen tunnelbana till Heathrow. Så mycket för den smidiga veckan! Kanske en av de krångligaste hemresorna någonsin!
Nu är jag dock hemma och ganska nöjd över att vara ledig i veckan! :-)
Hur gick det i tävlingen då? Jodå, 71, 74, 72 och blev 12a så det var inte fy skam! Formen och självförtroendet håller i sig!
:-)
Johanna
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home