Stormigt och blött men topp 10 igen!

Hemma igen efter en stormig och blöt vecka i Wales. Tredjedagen kändes det som att gå i en konstant vattenspridare...

Men vad gör det när man kommer topp 10?!? Otroligt nöjd med att snabbt hittat tillbaka till formen igen efter förra veckans lilla svacka. Spelet flöt riktigt bra och jag får nog bara inse att jag trivs att spela när det stormar ordentligt. De andra verkar visst blåsa bort då... Inte mig emot!

Annars var det inte mycket som hände under veckan. Vädret tog verkligen musten ur en, så Elin, min rumskompis, och jag käkade indisk eller kinesisk take out på sängen VARJE kväll... Vi var alldeles för trötta för att ens gå ut och äta. Glammigt värre! Men inte fy skam; man hittar RIKTIGT bra indisk mat i Storbrittanien! Lägg till en bok och en korsordstidning så har ni en helkväll!

Tog mig hem först igår och har nu vilat lite för att få upp energinivåerna inför veckans drabbningar i Oslo. Avfärd torsdag, spelstart fredag och hem söndag. Kort och trevlig liten vecka!

Ikväll ser jag dock fram emot Timbuktukonserten på Malmöfestivalen. Och Anna Ternheim, så det blir nog en höjdarkväll!!

Nu var det dessutom länge sedan jag rekommenderade något så jag måste definitivt rekommendera Linda Olssons bok "Nu vill jag sjunga dig milda sånger".

Kram,

Johanna

Stormigt men skit samma :-)

Jo tack, det blaste en HEL del idag. Slog en essad drive 170 meter. En J7a 97m... Men spelade en av mitt livs basta rundor! En bogeyfri 69a! Absolut stortnojd! Och traffade 13 fairways! Det ar banne mig mer an vad jag traffade pa alla fyra rundorna forra veckan... Det ar en marklg sport det har!

Tur med vadret trots stormarna, for det har varit soligt hela dagen. Da star jag ut med "lite" vind och slipper den konstanta kalldusch vi hade hela tisdagen!

Men trott som fa nu, trots att mossan varit pa hela dagen! Sa det blir nog en kina take out pa sangen idag ocksa... Eller indiskt kanske!

Ciao och godkvall!

TPC på Barsebäck

Har idag spelat slutvarvet på TPC-tävlingen på Barsebäck. Ni som följt mig på nätet har kanske förstått att jag inte hade min absolut bästa vecka...
Slog extremt snett den här veckan och med Barsebäcks tjocka ruffar och långa hål så var det mycket kämpa som gällde. Efter första nio dag 2 så var det så illa att jag låg ett par slag utanför kvalgränsen, men lyckades göra en superspurt med tre birdies på slutet för att fixa fortsatt spel under helgen.
Spelet fortsatte att vara halvdant i helgen också så jag fick nöja mig med en 58 plats. Ja ja, man kan inte vara på topp jämt!

Men veckan har varit väldigt rolig! TPC är ju lite av en folkfest med mycket publik och jippon runt omkring och jag har haft släkt och vänner som följt mig troget och hejat på (Tack alla, tycker det är jätteskoj när ni kommer! Extra eloge till Henrik som troget följde i 4 dagar!) och fått sitta med Charlotta Sörenstam och Carin Koch och skrivit autografer (en kö på 150 pers! man kände sig ju nästan lite som en stjärna ;-) )

Nu blir det Wales nästa vecka och förhoppningsvis lite mindre vänsterskruv i bollen!

Över för den här gången

Kortlivat blev ju tyvärr besöket på St Andrews. Fick en dålig start första dagen och hamnade lite i obalans och hade svårt att komma igen och komma in i spelet. Det underlättades ju inte heller av att jag gick ut extremt sent och att rundan tog 6 h 20 min (helt SJUKT långsamt!!!). Kändes som allt vi gjorde var att väntade, så det var väldigt svårt att komma in i någon rytm, särskilt när man dessutom kommit ur rytm direkt... När vi kom i mål 21.40 i mörkret så var jag +9 och långt ner i fältet.

Ja, ja. Dag två var jag iaf inställd på revansch och kände mig mycket mer i balans och mycket mer laddad än dagen innan. Kom igång väldigt bra med några birdies och bra chanser hela vägen tills vi kom till 8an. Ett dåligt slag som hamnade i en av St Andrews djävulska bunkrar, dessutom alldeles intill kanten. Efter 4 (!) slag i bunkern (lyckades till slut få ur bollen sidledes) och sedan chip en-putt gick jag därifrån med 7 slag och då försvann ju det lilla hoppet som hade växt om att faktiskt göra en mirakelvändning och klara cutten. Välkommen till St Andrews; ett dåligt slag på fel ställe och sen är det som att försöka slå upp bollen ur en djup brunn...

Fortsatte dock med bra spel in i mål, så trots min bunkerfadäs så kändes det ändå som att jag fick min revansch på banan och kunde gå därifrån med lite stolthet i behåll. Och om det var någon tröst så var man ju iaf i gott sällskap om att missa cutten; Michelle Wie, Laura Davies, Koch, Alfredsson, Neuman, Granada etc - listan kan göras lång över "stora" namn som föll ifrån.

Så här efteråt är man klart lite besviken, men ändå glad över att jag tog chansen och spelade mig in i världens kanske största och häftigaste golftävling på världens coolaste bana! :-)

Rapport fran St Andrews

It's a lovely summer's day! mots man av nar man kommer till stallet vi bor pa. Ja, tittade man upp ot himlen kunde man kanske halla med; nagra latta moln och annars ganska blatt och fint, men hon glomde visst bort att det blaste kuling och var 14 grader...
Det var da man insag att man kommit ratt - skotsk sommar blir nog inte battre an sa... Har annu inte haft av mossan manga sekunder, men klagar inte ett dugg da regnet, peppar peppar, an sa lange hallit sig hyfsat borta.

Hur ar det att vara har da? Jo, skitskoj rent ut sagt! Forsta inspelsvarvet kande man sig lite som ett barn pa julafton och det kandes verkligen att det var klassisk mark man gar pa. Banan i sig ar val egentligen inte varldens varken basta eller vackraste, men all historia gor det otroligt haftigt att spela har!

Att spela in pa 17e, Road Hole, och inse hur j-kla nara vagen gar bakom green, eller att sta i bunker dar och knappt se over kanten, for att sen sla ut pa 18e med det ortroligt pampiga klubbhuset i bakgrunden, det ar ratt haftigt!

Att de sen staller ut ens namnskylt pa rangen nar man star och tranar gor ju inte saken samre... ;-)

Hall nu alla tummar for mig! 15.16 (16.16 svensk tid) imorgon smaller det!