Johanna Westerberg

måndag, juni 29, 2009

Äntligen hemma - dags att åka...

Efter två avbrott för dimma, varav ett blev väldigt långt, så blev det en LÅNG dag på banan och när vi var på hål 16 så såg vi vårt plan flyga förbi golfbanan...

Ingen hemresa den dagen med andra ord och min sköna slappardag som jag hade tänkt ha idag brann inne! Buuuu! Kom istället nyss hem och ska imorgon sätta mig i bilen till Norge vid niosnåret. Just det, packa upp och packa också var det.

Nåväl, det var ändå skönt att vi fick spela klart tävlingen och en liten klättring blev det ju! 18e plats totalt efter -1 igår och jag är skapligt nöjd för att vara veckan efter en seger. Alla säger att det är väldigt svårt att ladda om, men den lediga veckan gjorde nog susen!

Nä, nu måste jag gå och packa om det inte bara ska bli massa smutstvätt med till Norge.

På återseende!

lördag, juni 27, 2009

Fortsatt hyfsat...

...spel och riktigt bra väder! +1 idag vilket var ok då det blåste en hel del på eftermiddagen. En riktigt links-dag med några riktiga skitstudsar och några alldeles lysande studsar, så summa sumarum så tycker nog jag fick vad jag förtjänade.

Nu ska jag bara få i lite mer puttar imorgon så ska vi se om det går att klättra den här veckan också!

Och grattis alla ni som fyller år i dagarna; svärmor igår, far, moster och morbror idag och bästa kompis imorgon! Hurra för er!

fredag, juni 26, 2009

Det blir tydligen sommar på Irland

Nästan iallafall. Har gått i "bara" långbyxor och ganska tunn långärmad tröja idag. Not bad! Allt som inte är regn och snålblåst räknar jag som överraskande positivt! :-)

Spelade helt ok också; lite trögstartad första nio men spelade riktigt bra sista nio. Par, vilket är en ganska bra score på den här kluriga linksbanan.

Nu blir det rast vila på stället och kanske lite Wimbledon på TV...

tisdag, juni 23, 2009

Dags för nya äventyr!

Ja nu har det gått över en vecka sedan segern och jag har nog så smått återhämtat mig. Skönt nog hade vi en minisemester i Tornedalen inbokad direkt efter Portugal och det var ett lysande ställe att komma till för att slappna av och komma ner i varv!
3 dagar i Svanstein med lite midsommarfirande, fiske, jogging, bastubad och renskådning (tack och lov ställde en ren sig lite fint på vägen när vi var på väg tillbaka till flygplatsen i Luleå, annars had Pim-Pim nog varit ganska besviken). Väldigt skönt och den norrländksa luften gör gott!












Ikväll är det dags att packa för nästa äventyr på Irland. Linksgolf på Portmarnock utanför Dublin. Härligt! Tänk om man sen hade kunnat få ta med sig det härliga sommarvädret; men då hade det ju inte varit Irland på riktigt...

Bilder från Portugal

Som utlovat lite bilder från Portugal.
Från inspelsvarvet, väntan på särspel eller inte och sedan prisutdelningen!















tisdag, juni 16, 2009

Seger i särspel! (version 2)

Bättre och bättre dag för dag och bäst när det gällde som mest! Kort sammanfattning av veckan som gick i Portugal.

Startade tävlingen med en ok 74-runda på en tuff, krävande bana. Fortsatte sådär första halvan dag 2, men när det blev ”halvtid” i tävlingen så la jag in en ny växel och började en riktig långspurt. Par dag två och låg på en delad 18e plats inför söndagens slutvarv, 5 slag efter ledaren.

Portugal hade som vanligt bjudit på sol och värme fram till söndagen men när vi slog ut på förmiddagen började det regna ganska bra, vilket ju inte gjorde banan direkt kortare… Men tuffa förhållanden passar mig som handsken och jag spelade bra första nio och tog in på täten. Sista nio presterar jag fantastisk golf och skaffar mig chans efter chans. Bränner en del, men tar vara på en del och när jag kom in i klubbhuset på 67 slag för dagen var jag plötsligt i ledning!

6 bollar var kvar ute på banan så det blev en ganska lång väntan. Jag knaprade lite på en macka och satt och försökte hålla mig lugn, medan jag samtidigt förberedde mig på att det kunde bli särspel. När väl den enda som kunde hota mig kom in på 18e hålet stod jag en bit bort, men var ju tvungen att titta. För henne krävdes det en birdie för att nå särspel och när hon slog upp andraslaget ca 5 meter från flaggan så hade hon ju en vettig chans. Lite pirrigt att titta på hennes putt och när den sedan trillade i hål så var det raka vägen till rangen för ny uppvärmning och laddning som gällde för mig.

Jag och Pim-Pim stod och småpratade lite och pratade bort den värsta nervositeten och jag gjorde mig redo. Andy, en svensk caddy, kom fram och önskade lycka till och jag frågade om han hade något tips. Han sa – putta inte på sista hålet – med ett flin.

Upp på 18e tee igen och jag började. En varken bra eller dålig drive som letade sig ut i en fairwaybunker, på banans kanske smalaste hål. Jaja. Tania, min motståndare får till en bra drive och prickar fairway en bit längre fram.
Min tur igen. Järn 4 kvar, från bunker, och med bunker framför och bakom flagg. Hmm, klurigt värre. Slår den ok men återigen ner i bunkern, nu greenbunkern kort om flaggan. Tania slår upp den på green ca 10 m från hål.
Min tur igen. Jag insåg ju att hennes inte var så lätt att sätta så visste ju att upp ur bunkern och sen i nog skulle räcka till nytt omspelshål. Men så tänkte jag, va fasen, jag kan ju håla den också. Sen var allt jag tänkte på när jag klev ner i bunkern – lösa händer nu och slappna av. Våga slå slaget.
Splash. Den landar på fläcken där jag vill. Studsar en, två, tre gånger och rullar sista lilla biten… I HÅL!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag trodde knappt mina ögon! Vilket slag!!! Jag studsade upp och ner i bunkern med armarna i vädret! Bra timing att håla ett slag! J Och Andy – bra tips för övrigt ;-)

Sen var jag ju genast tvungen att samla mig eftersom hon ju kunde sätta sin putt. När den väl rullade förbi hål var det klart att jag hade vunnit min första seger på LET. Vilken härlig känsla av lättnad och glädje!

Sedan följde några hektiska timmar innan det var dags för segermiddag. Hungrig som få då ju lunchen blev något fjuttig knatade vi runt i halva stan för att inse att på söndagar har restaurangerna stängt… Så segermiddag på McDonalds – det ni… Men strunt i det för JAG VANN!!!!!!!!!!!!!!

Tack alla ni som har varit med och stöttat mig på ett eller annat sätt på vägen hit! All hjälp och all uppmuntran har betytt så otroligt mycket.

Och tack Pim-Pim för att du var med mig när jag vann för första gången! Utan ditt stöd hade jag nog inte fixat det!


I ett svagt ögonblick lovade jag Pim-Pim att han skulle få kidnappa min blogg och skriva ner sina tankar kring veckans händelser så här nedan följer det! För den som orkar vill säga, det blev lite långt, men det är värt den stund det tar att läsa :-)

Bilder kommer snart!

Pim-Pims tankar kring Johannas första LET-seger

Det hela slutar med att Johanna hålar ett 20 meter långt bunkerslag för att snuva Tania Elosegui på att vinna hennes andra seger på lika många veckor, men jag vill gå tillbaka lite längre i tiden där den här vinsten började i ett kort perspektiv i mina ögon. Det finns så många personer som hon har att tacka för att hon har tagit sig hela vägen fram till att var nummer 1 på Europa touren men jag tror att alla familjemedlemmar, tränare under hennes karriär, sponsorer, Kallfors GK med många flera vet deras betydelse i vinsten. Så jag hoppas att ni förlåter mig för att jag ”bara” kommer att skriva om mina tankar sedan en tid tillbaka!

Det hela började i Tyskland, Dachau, den 21 maj 2009. Hon skjuter personbästa på 65 slag, ensam ledare, med en 2 meters birdieputt på sista hålet för 64 slag som dock slank förbi i nervositetens ögonblick. I mina ögon så var hon en hårsmån ifrån att skjuta 61 slag. Massor av media och intresse kring Johanna Westerberg i TV & tidningar.

Dag 2 blåser det storm och alla caddys tycker att med en runda runt par så kommer man att klättra rejält i resultatlistorna. Johanna ligger 6 under för dagen inför sista hålet där tävlingens första bogey kommer (hon slår trä 3 på inspelet på vårt 18 hål för att det är så himla mycket motvind och missar tyvärr green precis men är ändå nära att göra par). En ny kanonrunda och hon leder med 3 slag inför de sista 2 dagarna. Här kommer ett mycket lärorikt dygn där hon får mer utrymme i media än vad självaste Robin Söderling fick samma dag då han gick till fjärde omgången i Paris (där han senare gick till final och blev Sveriges förstanyhet i en dryg vecka). En ny situation för en golftjej på Europatouren idag.

Dag 3 får hon inte ut lika mycket av sitt spel även fast hon fortfarande spelar bra golf. Man ser vilka små marginaler det är i den allra yttersta eliten i idrottsvärlden. Hur mycket folk som helst som följer Johanna i ledarbollen på lördagen.

Inför dag 4 ligger Johanna 3 slag efter täten och har suget på första vinsten. 3 birdies på de första 6 hålen och vips så var hon i delad ledning igen. När det är några hål kvar så har hon fortfarande chansen och ger aldrig upp även fast hon är 3 slag efter. Till slut blir det en delad sjätteplats och många erfarenheter rikare i mina ögon.

Dag 1 och 2 så spelade vi med Diana Luna, Italien, som inte spelade bra i en och en halv runda men jag såg att hon aldrig gav upp. Hon ville verkligen klara cutten. Det lyste i hennes ögon av vinnarinstinkten som alla spelare i fältet hade blivit avundsjuka av. Jag trodde ett tag att jag räknat fel på hennes score eftersom kroppsspråket visade en inställning som ”bara” en spelare har när man går upp på sista hålet, sista dagen med 4 slags ledning. Stort tack Diana för att jag fick se detta. Jag bestämde mig att jag skulle följa henne nästa vecka i Holland…

En dryg vecka senare är Johanna och jag i Holland. Johanna är fortfarande i fin form efter all träning hemma på Kallfors i Järna/Södertälje.

Dag 1 börjar katastrof, 3 bogey på 6 hål. Inte direkt den starten man vill ha som golfare. Från ingenstans så börjar hon att spela drömgolf i 9 hål och är ett under för dagen när det är 2 hål kvar. Avlutningen blir en helomvändning igen, 2 bogey och en besviken Johanna . Diana Luna i ensam ledning efter första dagen.

Dag 2 börjar om möjligt ännu sämre än dag 1. 6 bogey på de första 7 hålen och mitt jobb som caddy kändes betydligt svårare än dag 2 i Tyskland. Jag fick rycka tag i Johanna ordentligt för så här kunde vi inte ha det i 11 hål till. Efter det så ser hon ut som den vinnare hon är. Det jag fick se av Diana Luna veckan innan får jag se av Johanna den här. Hon ligger i och bjuder på några birdies och en massa par fram till vårt 17e hål. Vi vet att hon måste göra birdie birdie eller par eagle för att klara cutten (vi har aldrig missat en cut tillsammans). Hon missar utslaget på 17, en par 3a, och hamnar i bunkern. Nu är det vinna eller försvinna. Måste upp och i därifrån. Ett grymt bunkerslag som hamnar en dryg meter ifrån hålet. Tyvärr så puttar en fransyska först från samma ställe där Johanna ligger och missar. Helt plötsligt känns det som att vår putt blev dubbelt så lång. Johanna sänker den säkert. Utslaget på nästa hål, eagle är ett måste för att inte få en ledig söndag, hon driver ut brudarna med 100m och står med en järn 8 kvar, ja, en järn 8 på en par 5 medans de andra har en trä 3 kvar. Johanna är millimetrar från att håla andraslaget som träffar flagg i långsam fart. Eagle och cutten var ett faktum. Gratulationer av andra spelare och caddys måste ha känts ganska gött efter pratet om att åka hem och träffa Petter, sin tränare, för att ens ha något i Portugal att göra nästa vecka. Diana Luna i ensam ledning.

Dag 3, sista dagen och vi går ”daggpatrull” (först på morgonen av alla). Johanna skjuter en ny bra låg score, 4 under par och bästa för dagen. Klättrar från 57e plats till en delad 19e. Så himla skoj att få se detta på nära hål. Diana ledde med ett slag inför det sista 2 hålen mot just Tania Elosegui. Elosegui avslutade dock med 2 birdies och vann med 1 slag men utan Dianas insats veckan innan så är jag övertygad om att hon också hade gått daggpatrull med oss på söndagsmorgonen.

Portugalveckan har kommit och jag får min första banguide av Johanna. Jag går banan innan helt själv vilket jag heller aldrig har gjort tidigare, Johanna har verkligen gett mig självförtroende som caddy och svarar oftast väldigt tålmodigt på alla mina konstiga golffrågor för att lära mig så mycket som möjligt. Tack. Efter att ha gått banan så tror jag att den passar Johanna. Väldigt svår och krävande. Jag tippade vinnarscoren på par eller strax under vilket jag vet passar Johanna som handsken.

Dag 1. Tuff start med några tråkiga missar som kostade slag men lyckas även denna vecka att inte göra sämre än bogey på något hål (en styrka och en grymt bra bedrift). Det var väldigt svårputtat på de här greenerna då man t.o.m. ser fabrikatmärket på greenen ifrån mina skor pga att greenerna är så himla mjuka efter allt regn som kommit. Hon hämtar in några slag inför de avslutande hålen. Blir dock bogey bogey par som avslutning som svider. Delad 35a på 2 över par och det är bara 50 spelare som klarar cutten den här veckan jämfört med 60 som det är i normala fall.

Dag 2 så ligger vi totalt 4 över par efter 7 hål och en lång uppförsbacke när en ”medspelare” i bollen tappar vattenflaskan mitt i Johannas sving vilket resulterar i en hook ner i de otäcka fairwaybunkrarna som vi knappt tagit oss ur hela veckan. Från att haft chans att ta igen ett slag på en av de lättaste par 5:orna så slet vi för ett par. Här börjar vändningen! Grymt bra golf på ”hemvägen” gjorde att hon kom in på totalt 2 över och en delad 18e plats, 5 slag efter ledaren.

Dag 3 så pratar jag med Andy, en annan caddy, och som svar på en fråga ifrån honom så säger jag att Johanna vinner på minus 2 och är stensäker på det (tänk så fel man kan ha ibland). Johanna börjar bra med en birdie på 2an men får slita riktigt hårt i ösregnet för att inte tappa 3-5 slag. Efter några makalösa slag så tappar hon bara ett slag på de hålen. Efter det så missar hon inte en green och har så gott som bara 2-4 meters birdieputtar på resten av hålen. En del trillar i och del studsar bredvid. När vi kommer till 15e greenen så ser vi leaderboard och att vi är 2 slag efter ledaren. Med 2 snabba birdies så var vi helt plötsligt i ensam ledning vilket vi inte fick reda på förens vi var inne i klubbhuset.

På hål 18, hennes sista hål, så vinner hon tävlingen i mina ögon. Klarade av ett av de svåraste utslagen för veckan. Men andra slaget. WOW vilken inställning. Hon har en järn 5a kvar, hon vill sikta på högra greenkanten för att ta en del av bunkrarna ur spel. Jag tyckte att det inte var så stor risk eftersom att det kändes som hon hade rätt klubba i handen. Jag sa sikta på flaggan. Johanna går då med på att gå typ halva vägen var och ändra sitt sikte med 5-6m åt vänster och nu sikta på bunkerkanten. Hon slår ett grymt bra andraslag som går över bunkern med 2m för att sen göra en säker 2 putt.

Efter lång väntan fick vi se spanjorskan sätta en 6m lång birdie på det sista hålet. Lite uppvärmning och sen var det full fart upp till 18e tee igen. Johanna vann lotten och valde att börja slå ut. Coolt beslut. Upptäcker att hon varken har några peggar eller banguide på sig innan första slaget i särspelet. Utslaget ner i en bunker. Väl där nere upptäcker hon att hon inte har någon penna på sig. Det enda jag kan göra är att försöka intala Johanna att vi ska ha samma rutiner som vi tidigare haft så att besluten blir tydliga. Från bunker till bunker. Efter besök 2 i bunker på det här hålet så förgyllde Johanna vår dag med att sätta ett bunkerslag på 20m på det första särspelshålet. Min enda uppgift då var att utgå ifrån att Elosegui sätter sin 10 meters birdieputt för att stanna kvar i matchen och få Johanna redo att behålla sin spelplan på det 18e hålet. Det var inte jättelätt att hålla tillbaka mina känslor då och försöka få henne fokuserad på sin uppgift efter att satt sitt livs bunkerslag. När hon stod där i bunker och hoppade upp och ner så var det nog inte bara jag som blev yr… Elosegui missar och Johanna vinner. Kompisar springer in och kastar vatten på oss. Själv smyger jag strax efter det iväg till rangen, medan hon gör intervjuer på greenen, för att få lite tid för mig själv och börja gråta…

I allas ögon kom vinsten då hon hålade bunkerslaget men i mina ögon så kom segern med: livslångt slit, all uppmärksamhet i Tyskland, 2 låga scorer på 2 dagar, personbästa, bunkerslaget i Holland för att ha kvar chansen att spela på söndagen, både driven och järn 8an på sista hålet som gjorde att hon klarade cutten, spurten sista dagen i Holland, fighten den här veckan.
Framförallt vinnarinstinkten då hon vågade vinna sin första tävling på 18e genom att ta det ”rätta” siktet och inte fega ur.

Johanna Westerberg är ingen fegis utan en Vinnare med stort V.

Vill tacka alla som har hjälpt Johanna fram till Tyskland som gjort det möjligt för mig att få uppleva detta. Detta är topp 3 av mina största idrottsögonblick.

Vill tacka för att jag fick vara med från starten i Tyskland tills att du hålade bunkerslaget den 14 juni 2009.

Jag älskar dig Johanna

måndag, juni 15, 2009

Seger i särspel!

Bättre och bättre dag för dag och bäst när det gällde som mest! Kort sammanfattning av veckan som gick i Portugal.

Startade tävlingen med en ok 74-runda på en tuff, krävande bana. Fortsatte sådär första halvan dag 2, men när det blev ”halvtid” i tävlingen så la jag in en ny växel och började en riktig långspurt. Par dag två och låg på en delad 18e plats inför söndagens slutvarv, 5 slag efter ledaren.

Portugal hade som vanligt bjudit på sol och värme fram till söndagen men när vi slog ut på förmiddagen började det regna ganska bra, vilket ju inte gjorde banan direkt kortare… Men tuffa förhållanden passar mig som handsken och jag spelade bra första nio och tog in på täten. Sista nio presterar jag fantastisk golf och skaffar mig chans efter chans. Bränner en del, men tar vara på en del och när jag kom in i klubbhuset på 67 slag för dagen var jag plötsligt i ledning!

6 bollar var kvar ute på banan så det blev en ganska lång väntan. Jag knaprade lite på en macka och satt och försökte hålla mig lugn, medan jag samtidigt förberedde mig på att det kunde bli särspel. När väl den enda som kunde hota mig kom in på 18e hålet stod jag en bit bort, men var ju tvungen att titta. För henne krävdes det en birdie för att nå särspel och när hon slog upp andraslaget ca 5 meter från flaggan så hade hon ju en vettig chans. Lite pirrigt att titta på hennes putt och när den sedan trillade i hål så var det raka vägen till rangen för ny uppvärmning och laddning som gällde för mig.

Jag och Pim-Pim stod och småpratade lite och pratade bort den värsta nervositeten och jag gjorde mig redo. Andy, en svensk caddy, kom fram och önskade lycka till och jag frågade om han hade något tips. Han sa – putta inte på sista hålet – med ett flin.

Upp på 18e tee igen och jag började. En varken bra eller dålig drive som letade sig ut i en fairwaybunker, på banans kanske smalaste hål. Jaja. Tania, min motståndare får till en bra drive och prickar fairway en bit längre fram.
Min tur igen. Järn 4 kvar, från bunker, och med bunker framför och bakom flagg. Hmm, klurigt värre. Slår den ok men återigen ner i bunkern, nu greenbunkern kort om flaggan. Tania slår upp den på green ca 10 m från hål.
Min tur igen. Jag insåg ju att hennes inte var så lätt att sätta så visste ju att upp ur bunkern och sen i nog skulle räcka till nytt omspelshål. Men så tänkte jag, va fasen, jag kan ju håla den också. Sen var allt jag tänkte på när jag klev ner i bunkern – lösa händer nu och slappna av. Våga slå slaget.
Splash. Den landar på fläcken där jag vill. Studsar en, två, tre gånger och rullar sista lilla biten… I HÅL!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag trodde knappt mina ögon! Vilket slag!!! Jag studsade upp och ner i bunkern med armarna i vädret! Bra timing att håla ett slag! J Och Andy – bra tips för övrigt ;-)

Sen var jag ju genast tvungen att samla mig eftersom hon ju kunde sätta sin putt. När den väl rullade förbi hål var det klart att jag hade vunnit min första seger på LET. Vilken härlig känsla av lättnad och glädje!

Sedan följde några hektiska timmar innan det var dags för segermiddag. Hungrig som få då ju lunchen blev något fjuttig knatade vi runt i halva stan för att inse att på söndagar har restaurangerna stängt… Så segermiddag på McDonalds – det ni… Men strunt i det för JAG VANN!!!!!!!!!!!!!!

Tack alla ni som har varit med och stöttat mig på ett eller annat sätt på vägen hit! All hjälp och all uppmuntran har betytt så otroligt mycket.

Och tack Pim-Pim för att du var med mig när jag vann för första gången! Utan ditt stöd hade jag nog inte fixat det!

måndag, juni 08, 2009

Mellanlandning hemma

Förra veckan var vi i Holland, ett kallt och blåsigt Eindhoven, där spelet stundtals var som vädret ungefär - inte det bästa... Som tur var glänste man till mellan de mindre bra slagen och spelade de andra stunderna lika bra som i Tyskland. Svängigt värre med andra ord!

Halvvägs in i tävlingen var jag totalt +7 och på väg att få en ledig söndag, men med en tokfight sista nio låg jag +6 inför sista hålet och vi trodde att cutten skulle gå på +4. Hmm, en eagle krävdes alltså. Då slår jag en monsterdrive från tee på par 5an och står plötsligt kvar med en järn 8, för övrigt ca 70 m framför de jag spelade med :-) När jag sen träffar flaggan och bollen stannar en decimeter från hålet så var eaglen klar och cutten klarad!

Sista dagen la vi in en rökarspurt och med en 68 klättrade jag från 57e till 19e plats. Ett gott dagsverke och nu kunde jag åka därifrån med ett stärkt självförtroende (ett självförtroende som var något naggat i kanten när jag första nio andra dagen inte träffade anläggningen :-) ) och friska förhoppningar inför denna veckas tävling i Portugal! Även den här gången följer Pim-Pim med som caddy och den här gången packar vi för sol och värme! Mums!