Seger i särspel! (version 2)

Bättre och bättre dag för dag och bäst när det gällde som mest! Kort sammanfattning av veckan som gick i Portugal.

Startade tävlingen med en ok 74-runda på en tuff, krävande bana. Fortsatte sådär första halvan dag 2, men när det blev ”halvtid” i tävlingen så la jag in en ny växel och började en riktig långspurt. Par dag två och låg på en delad 18e plats inför söndagens slutvarv, 5 slag efter ledaren.

Portugal hade som vanligt bjudit på sol och värme fram till söndagen men när vi slog ut på förmiddagen började det regna ganska bra, vilket ju inte gjorde banan direkt kortare… Men tuffa förhållanden passar mig som handsken och jag spelade bra första nio och tog in på täten. Sista nio presterar jag fantastisk golf och skaffar mig chans efter chans. Bränner en del, men tar vara på en del och när jag kom in i klubbhuset på 67 slag för dagen var jag plötsligt i ledning!

6 bollar var kvar ute på banan så det blev en ganska lång väntan. Jag knaprade lite på en macka och satt och försökte hålla mig lugn, medan jag samtidigt förberedde mig på att det kunde bli särspel. När väl den enda som kunde hota mig kom in på 18e hålet stod jag en bit bort, men var ju tvungen att titta. För henne krävdes det en birdie för att nå särspel och när hon slog upp andraslaget ca 5 meter från flaggan så hade hon ju en vettig chans. Lite pirrigt att titta på hennes putt och när den sedan trillade i hål så var det raka vägen till rangen för ny uppvärmning och laddning som gällde för mig.

Jag och Pim-Pim stod och småpratade lite och pratade bort den värsta nervositeten och jag gjorde mig redo. Andy, en svensk caddy, kom fram och önskade lycka till och jag frågade om han hade något tips. Han sa – putta inte på sista hålet – med ett flin.

Upp på 18e tee igen och jag började. En varken bra eller dålig drive som letade sig ut i en fairwaybunker, på banans kanske smalaste hål. Jaja. Tania, min motståndare får till en bra drive och prickar fairway en bit längre fram.
Min tur igen. Järn 4 kvar, från bunker, och med bunker framför och bakom flagg. Hmm, klurigt värre. Slår den ok men återigen ner i bunkern, nu greenbunkern kort om flaggan. Tania slår upp den på green ca 10 m från hål.
Min tur igen. Jag insåg ju att hennes inte var så lätt att sätta så visste ju att upp ur bunkern och sen i nog skulle räcka till nytt omspelshål. Men så tänkte jag, va fasen, jag kan ju håla den också. Sen var allt jag tänkte på när jag klev ner i bunkern – lösa händer nu och slappna av. Våga slå slaget.
Splash. Den landar på fläcken där jag vill. Studsar en, två, tre gånger och rullar sista lilla biten… I HÅL!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag trodde knappt mina ögon! Vilket slag!!! Jag studsade upp och ner i bunkern med armarna i vädret! Bra timing att håla ett slag! J Och Andy – bra tips för övrigt ;-)

Sen var jag ju genast tvungen att samla mig eftersom hon ju kunde sätta sin putt. När den väl rullade förbi hål var det klart att jag hade vunnit min första seger på LET. Vilken härlig känsla av lättnad och glädje!

Sedan följde några hektiska timmar innan det var dags för segermiddag. Hungrig som få då ju lunchen blev något fjuttig knatade vi runt i halva stan för att inse att på söndagar har restaurangerna stängt… Så segermiddag på McDonalds – det ni… Men strunt i det för JAG VANN!!!!!!!!!!!!!!

Tack alla ni som har varit med och stöttat mig på ett eller annat sätt på vägen hit! All hjälp och all uppmuntran har betytt så otroligt mycket.

Och tack Pim-Pim för att du var med mig när jag vann för första gången! Utan ditt stöd hade jag nog inte fixat det!

I ett svagt ögonblick lovade jag Pim-Pim att han skulle få kidnappa min blogg och skriva ner sina tankar kring veckans händelser så här nedan följer det! För den som orkar vill säga, det blev lite långt, men det är värt den stund det tar att läsa :-)

Bilder kommer snart!