Hemma igen!

Och med ett fungerande internet! Hurra! Har varit en bristvara under de här sju veckorna, därav den dåliga uppdateringen av bloggen. Men här kommer en sammanfattning av vad som hände down under:

Första veckorna handlade det ju om träning för min del och om träning och uppvisningstävling för Pim-Pim. Först var vi i Melbourne, sedan Adelaide och sedan en snabb visit i Melbourne igen där Pim-Pim träffade sin sjukgymnast för rörlighetsträning och bollade in Rehnqvist och Moya på Australian Open medan jag gick i solen och glassade som publik :-)

Sedan började ”allvaret” för mig.

Första tävlingsveckan gick av stapeln i Sydney. Formen kändes oviss (som den alltid gör när man inte tävlat på ett tag), men när tävlingen väl kom igång så kändes det ganska bra och spelet flöt på ok. Tätkänning med bara några hål kvar då jag tyvärr tappade några slag. Kände att jag var tävlingsovan och väldigt trött och den 44-gradiga värmen under lördagens runda hjälpte ju inte direkt upp energidepåerna… Plats 20 ca men ändå lite nöjd med att ha kommit igång ordentligt och gjort många bra saker.
Pim-Pim gjorde caddydebut och skötte sig strålande. Kunde blivit felfritt men det blev det inte… Kom till hål 6 sista dagen och behövde min 58-graders wedge. Den fanns dock ej längre i bagen… Hmm. Tror ni han blev stressad??? :-) Jag bara garvade och tog fram min 54-gradare istället och satte upp den till en meter. Något lättad för stunden och två hål senare var klubban återfunnen. Den hade visst glömts vid ettans greenbunker… :-)

Vecka 2 spenderades på ett kallt och blåsigt Nya Zeeland, i Christchurch. Spelade ganska bra och hängde återigen med bra fram till sista nio då det började blåsa halv orkan! Trist när vädret ställer till det men så är det ju titt som tätt. Det blev mest en fight om att ta sig i mål och till slut blev det en 16e plats, i ett riktigt bra startfält, så det var helt ok. Fick dessutom över en retur (som satt!) när Pim-Pim tränade serve, så det var nog min absolut största bedrift den veckan! :-)

Tredje veckan började säsongen på ”riktigt” med årets första Europatourtävling på Royal Pines på Guldkusten. Nu skulle man ju kunnat tro att jag hade hunnit komma i form, men det verkade vara precis tvärtom. Spelade riktigt, riktigt dåligt men slet som ett djur för att ta mig runt så smärtfritt som möjligt och kämpade mig vidare till helgens spel. En riktigt bra prestation! Tyvärr blev inte spelet så mycket bättre på helgen heller så plats 60 blev facit. Inte riktigt vad jag hade hoppats på men jag visade iaf att jag fortfarande är envis som synden och har en hel massa jävlaranamma i kroppen!

Slutspurten skulle ske i Melbourne, vårt för resan tredje besök i den staden, ett Melbourne som var väldigt präglat av skogsbränderna. Vi följde allt på tv och på fredagen och lördagen var himlen grumlig och det luktade brandrök. Läskigt, men vi var aldrig i någon fara.
Banan vi spelade heter Metropolitan och är en av de absolut bästa banor jag någonsin spelat! Riktigt tuff och det fanns inte utrymme för några misstag. Vi spelade dock smart och tänkte oss taktiskt runt banan. Mycket skönt att ha med Pim-Pim som stöd och extrahjärna den veckan! Om jag inte träffade en enda fairway veckan innan så kändes det plötsligt som att jag träffade allt den här veckan. Hurra! Järnklubborna var inte lika heta men jag höll mig med i toppstriden fram till sista dagen. Ett par bogeys för mycket gjorde att jag tappade lite i resultatlistan, som var ett riktigt getingbo, och en 26e plats blev det till slut. Ganska nöjd och glad ändå då det känns som jag har fått med mig massa positiva saker från de här tävlingarna!

En 37-timmarsresa senare klev vi sen in i lägenheten vid kanalen. Alltid skönt att komma hem! Jetlaggen spökar lite; 04.30 slog man upp de blå i morse, men det ska nog lösa sig det med. Nu ska jag fortsätta heja på skidskyttarna och längdåkarna! Och tvätta…

Nedan finns några foton från resan.