Johanna Westerberg

tisdag, juni 16, 2009

Pim-Pims tankar kring Johannas första LET-seger

Det hela slutar med att Johanna hålar ett 20 meter långt bunkerslag för att snuva Tania Elosegui på att vinna hennes andra seger på lika många veckor, men jag vill gå tillbaka lite längre i tiden där den här vinsten började i ett kort perspektiv i mina ögon. Det finns så många personer som hon har att tacka för att hon har tagit sig hela vägen fram till att var nummer 1 på Europa touren men jag tror att alla familjemedlemmar, tränare under hennes karriär, sponsorer, Kallfors GK med många flera vet deras betydelse i vinsten. Så jag hoppas att ni förlåter mig för att jag ”bara” kommer att skriva om mina tankar sedan en tid tillbaka!

Det hela började i Tyskland, Dachau, den 21 maj 2009. Hon skjuter personbästa på 65 slag, ensam ledare, med en 2 meters birdieputt på sista hålet för 64 slag som dock slank förbi i nervositetens ögonblick. I mina ögon så var hon en hårsmån ifrån att skjuta 61 slag. Massor av media och intresse kring Johanna Westerberg i TV & tidningar.

Dag 2 blåser det storm och alla caddys tycker att med en runda runt par så kommer man att klättra rejält i resultatlistorna. Johanna ligger 6 under för dagen inför sista hålet där tävlingens första bogey kommer (hon slår trä 3 på inspelet på vårt 18 hål för att det är så himla mycket motvind och missar tyvärr green precis men är ändå nära att göra par). En ny kanonrunda och hon leder med 3 slag inför de sista 2 dagarna. Här kommer ett mycket lärorikt dygn där hon får mer utrymme i media än vad självaste Robin Söderling fick samma dag då han gick till fjärde omgången i Paris (där han senare gick till final och blev Sveriges förstanyhet i en dryg vecka). En ny situation för en golftjej på Europatouren idag.

Dag 3 får hon inte ut lika mycket av sitt spel även fast hon fortfarande spelar bra golf. Man ser vilka små marginaler det är i den allra yttersta eliten i idrottsvärlden. Hur mycket folk som helst som följer Johanna i ledarbollen på lördagen.

Inför dag 4 ligger Johanna 3 slag efter täten och har suget på första vinsten. 3 birdies på de första 6 hålen och vips så var hon i delad ledning igen. När det är några hål kvar så har hon fortfarande chansen och ger aldrig upp även fast hon är 3 slag efter. Till slut blir det en delad sjätteplats och många erfarenheter rikare i mina ögon.

Dag 1 och 2 så spelade vi med Diana Luna, Italien, som inte spelade bra i en och en halv runda men jag såg att hon aldrig gav upp. Hon ville verkligen klara cutten. Det lyste i hennes ögon av vinnarinstinkten som alla spelare i fältet hade blivit avundsjuka av. Jag trodde ett tag att jag räknat fel på hennes score eftersom kroppsspråket visade en inställning som ”bara” en spelare har när man går upp på sista hålet, sista dagen med 4 slags ledning. Stort tack Diana för att jag fick se detta. Jag bestämde mig att jag skulle följa henne nästa vecka i Holland…

En dryg vecka senare är Johanna och jag i Holland. Johanna är fortfarande i fin form efter all träning hemma på Kallfors i Järna/Södertälje.

Dag 1 börjar katastrof, 3 bogey på 6 hål. Inte direkt den starten man vill ha som golfare. Från ingenstans så börjar hon att spela drömgolf i 9 hål och är ett under för dagen när det är 2 hål kvar. Avlutningen blir en helomvändning igen, 2 bogey och en besviken Johanna . Diana Luna i ensam ledning efter första dagen.

Dag 2 börjar om möjligt ännu sämre än dag 1. 6 bogey på de första 7 hålen och mitt jobb som caddy kändes betydligt svårare än dag 2 i Tyskland. Jag fick rycka tag i Johanna ordentligt för så här kunde vi inte ha det i 11 hål till. Efter det så ser hon ut som den vinnare hon är. Det jag fick se av Diana Luna veckan innan får jag se av Johanna den här. Hon ligger i och bjuder på några birdies och en massa par fram till vårt 17e hål. Vi vet att hon måste göra birdie birdie eller par eagle för att klara cutten (vi har aldrig missat en cut tillsammans). Hon missar utslaget på 17, en par 3a, och hamnar i bunkern. Nu är det vinna eller försvinna. Måste upp och i därifrån. Ett grymt bunkerslag som hamnar en dryg meter ifrån hålet. Tyvärr så puttar en fransyska först från samma ställe där Johanna ligger och missar. Helt plötsligt känns det som att vår putt blev dubbelt så lång. Johanna sänker den säkert. Utslaget på nästa hål, eagle är ett måste för att inte få en ledig söndag, hon driver ut brudarna med 100m och står med en järn 8 kvar, ja, en järn 8 på en par 5 medans de andra har en trä 3 kvar. Johanna är millimetrar från att håla andraslaget som träffar flagg i långsam fart. Eagle och cutten var ett faktum. Gratulationer av andra spelare och caddys måste ha känts ganska gött efter pratet om att åka hem och träffa Petter, sin tränare, för att ens ha något i Portugal att göra nästa vecka. Diana Luna i ensam ledning.

Dag 3, sista dagen och vi går ”daggpatrull” (först på morgonen av alla). Johanna skjuter en ny bra låg score, 4 under par och bästa för dagen. Klättrar från 57e plats till en delad 19e. Så himla skoj att få se detta på nära hål. Diana ledde med ett slag inför det sista 2 hålen mot just Tania Elosegui. Elosegui avslutade dock med 2 birdies och vann med 1 slag men utan Dianas insats veckan innan så är jag övertygad om att hon också hade gått daggpatrull med oss på söndagsmorgonen.

Portugalveckan har kommit och jag får min första banguide av Johanna. Jag går banan innan helt själv vilket jag heller aldrig har gjort tidigare, Johanna har verkligen gett mig självförtroende som caddy och svarar oftast väldigt tålmodigt på alla mina konstiga golffrågor för att lära mig så mycket som möjligt. Tack. Efter att ha gått banan så tror jag att den passar Johanna. Väldigt svår och krävande. Jag tippade vinnarscoren på par eller strax under vilket jag vet passar Johanna som handsken.

Dag 1. Tuff start med några tråkiga missar som kostade slag men lyckas även denna vecka att inte göra sämre än bogey på något hål (en styrka och en grymt bra bedrift). Det var väldigt svårputtat på de här greenerna då man t.o.m. ser fabrikatmärket på greenen ifrån mina skor pga att greenerna är så himla mjuka efter allt regn som kommit. Hon hämtar in några slag inför de avslutande hålen. Blir dock bogey bogey par som avslutning som svider. Delad 35a på 2 över par och det är bara 50 spelare som klarar cutten den här veckan jämfört med 60 som det är i normala fall.

Dag 2 så ligger vi totalt 4 över par efter 7 hål och en lång uppförsbacke när en ”medspelare” i bollen tappar vattenflaskan mitt i Johannas sving vilket resulterar i en hook ner i de otäcka fairwaybunkrarna som vi knappt tagit oss ur hela veckan. Från att haft chans att ta igen ett slag på en av de lättaste par 5:orna så slet vi för ett par. Här börjar vändningen! Grymt bra golf på ”hemvägen” gjorde att hon kom in på totalt 2 över och en delad 18e plats, 5 slag efter ledaren.

Dag 3 så pratar jag med Andy, en annan caddy, och som svar på en fråga ifrån honom så säger jag att Johanna vinner på minus 2 och är stensäker på det (tänk så fel man kan ha ibland). Johanna börjar bra med en birdie på 2an men får slita riktigt hårt i ösregnet för att inte tappa 3-5 slag. Efter några makalösa slag så tappar hon bara ett slag på de hålen. Efter det så missar hon inte en green och har så gott som bara 2-4 meters birdieputtar på resten av hålen. En del trillar i och del studsar bredvid. När vi kommer till 15e greenen så ser vi leaderboard och att vi är 2 slag efter ledaren. Med 2 snabba birdies så var vi helt plötsligt i ensam ledning vilket vi inte fick reda på förens vi var inne i klubbhuset.

På hål 18, hennes sista hål, så vinner hon tävlingen i mina ögon. Klarade av ett av de svåraste utslagen för veckan. Men andra slaget. WOW vilken inställning. Hon har en järn 5a kvar, hon vill sikta på högra greenkanten för att ta en del av bunkrarna ur spel. Jag tyckte att det inte var så stor risk eftersom att det kändes som hon hade rätt klubba i handen. Jag sa sikta på flaggan. Johanna går då med på att gå typ halva vägen var och ändra sitt sikte med 5-6m åt vänster och nu sikta på bunkerkanten. Hon slår ett grymt bra andraslag som går över bunkern med 2m för att sen göra en säker 2 putt.

Efter lång väntan fick vi se spanjorskan sätta en 6m lång birdie på det sista hålet. Lite uppvärmning och sen var det full fart upp till 18e tee igen. Johanna vann lotten och valde att börja slå ut. Coolt beslut. Upptäcker att hon varken har några peggar eller banguide på sig innan första slaget i särspelet. Utslaget ner i en bunker. Väl där nere upptäcker hon att hon inte har någon penna på sig. Det enda jag kan göra är att försöka intala Johanna att vi ska ha samma rutiner som vi tidigare haft så att besluten blir tydliga. Från bunker till bunker. Efter besök 2 i bunker på det här hålet så förgyllde Johanna vår dag med att sätta ett bunkerslag på 20m på det första särspelshålet. Min enda uppgift då var att utgå ifrån att Elosegui sätter sin 10 meters birdieputt för att stanna kvar i matchen och få Johanna redo att behålla sin spelplan på det 18e hålet. Det var inte jättelätt att hålla tillbaka mina känslor då och försöka få henne fokuserad på sin uppgift efter att satt sitt livs bunkerslag. När hon stod där i bunker och hoppade upp och ner så var det nog inte bara jag som blev yr… Elosegui missar och Johanna vinner. Kompisar springer in och kastar vatten på oss. Själv smyger jag strax efter det iväg till rangen, medan hon gör intervjuer på greenen, för att få lite tid för mig själv och börja gråta…

I allas ögon kom vinsten då hon hålade bunkerslaget men i mina ögon så kom segern med: livslångt slit, all uppmärksamhet i Tyskland, 2 låga scorer på 2 dagar, personbästa, bunkerslaget i Holland för att ha kvar chansen att spela på söndagen, både driven och järn 8an på sista hålet som gjorde att hon klarade cutten, spurten sista dagen i Holland, fighten den här veckan.
Framförallt vinnarinstinkten då hon vågade vinna sin första tävling på 18e genom att ta det ”rätta” siktet och inte fega ur.

Johanna Westerberg är ingen fegis utan en Vinnare med stort V.

Vill tacka alla som har hjälpt Johanna fram till Tyskland som gjort det möjligt för mig att få uppleva detta. Detta är topp 3 av mina största idrottsögonblick.

Vill tacka för att jag fick vara med från starten i Tyskland tills att du hålade bunkerslaget den 14 juni 2009.

Jag älskar dig Johanna

1 Comments:

  • Bra skrivet! Vi håller med om teorin att det lossnade på riktigt i Tyskland och tror som sagt att segertåget kommer att fortsätta. Det kommer kanske inte alltid att gå som på räls hela tiden, men fler segrar, det blir det helt klart! Därom råder inga tvivel.

    Lina, Johan & Klara

    By Anonymous Anonym, at 9:41 fm, juni 16, 2009  

Skicka en kommentar

<< Home